Longcha och matchakarameller

Inhandlade för ett tag sedan longcha och matchakrameller från Yuko Ono. Longcha beskrivs som ett te mellan oolong och svart te. Jag tycker det smakar som ett neutralt kinesiskt svart te. Nu när det är soligt har jag kallbryggt det. Då har en mild och fruktig smak. Den är faktiskt godare kallbryggd. Jag bryggde den i karaff i kylskåp och silade vid när teet hälldes i glaset.

Matchakaramellerna smakar te och är inte lika söta som vanligt godis vi är vana vid.

Longcha och matchagodis i sina förpackningar

Kallbryggt longcha 

Twinings

Har nyligen provat vårens nyheter från Twinings.

Jag är per default rätt skeptisk till smaksatta gröna teer och örtteer. Men ett av dem gillade jag: Twinings Calm. Detta är ett örtte med kamomill, rooibos, lavendel och kakao. Jag ogillar kamomillte, rooiboste och lavendelparfym. Men här balanserar kakaon upp allt och det blir riktigt gott! En kakaosmak som inte dominerar och alla smaker smälter ihop bra. Tror dock inte på den lugnande effekten. Var visserligen såsig och lugn, men det berodde nog snarare på antihistaminerna som jag satt och knaprade på!

Vitt te

Min mamma var i Hongkong i höstas. Därifrån kom hon men med lite te till mig. Ett vitt, ett pu-erh och ett grönt. 

Här har jag fotat det Baiho Yinzhen från In the mood for tea (273kr/hg) och Bai Mu Dan från Hongkong. Egentligen ville jag köpa Bai Mu Dan när jag var på Itmft senast, efter att jag hade fått ett smakprov av Tekoppen, men det var slut. Jag uppskattade dess grönska som Tekoppen inte tyckte om. 

När många beksriver vitt te som fruktigt upplever jag oftast en märklig nötighet. Vissa mörkare teer kan också ha denna nötighet, men då balanseras den upp av sn starkare smak, medan jag oftast tycker att vita teer bara har en platt nötighet. 

Baiho Yinzhen från In the mood for tea är mindre nötig och har lite mer grönska än de flesta vita teer, men ändå inte som deras Bai Mu Dan. Bai Mu Dan från Hongkong tycker jag har en "standardnötighet" som jag inte uppskatter.

Inget av teerna är något som skapar ett sug hos mig. Får nog inse att vita teer inte riktigt faller mig i smaken såvida de inte smakar grönt och då kan jag lika gärna dricka ett grönt te istället! 

T.v: Baihao Yinzhen, t.h: Pak Mow Tan (Bai Mu Dan, 白牡丹)

Påsen från butiken i Hongkong

Teburkar

Dessa fina teburkar inhandlade Tekoppen till mig från Designtorget. Jag måste gå till fel butik/titta i fel hörna, för varje gång jag är där lyckas jag aldrig hitta dem!

Uppdatering av krysantemum

Andra försöket med de dyrbara blommorna: Fler blommor och låta dra längre gjorde teet godare. Sen lade jag även till en liten gnutta honung. Definitivt godare då.

Krysantemum

Vid mitt senaste besök hos In the Mood for Tea köpte jag även 50g krysantemum. Denna blomma anses som välgörande vid förkylning, feber och liknande. Som barn brukade jag få krysantemum som kokas upp tillsammans med kinesiskt socker som kommer i stavar.

Socker som används till krysantemumte vid förkyldning

Vad är då skillnaden på krysantemum för ca 10 kr/hg från matbutiker jämfört med 134 kr/hg från tebutik? Utseendemässigt skiljer de sig mycket. Den billiga sorten är hårt packad och har en brun/gul färg när den andra ser ut som vackra torkade blommor påminner den mer om en pu-ehr-kaka.

Smakmässigt är det inte mycket som förenar dem. Den billigare sorten har en distinkt doft som är lite sur, vilken jag har lärt mig att klassificera som krysantemumkaraktär. Eftersom jag aldrig tidigare har druckit krysantemumte utan socker var jag tvungen att ha i lite honung för att göra det drickbart.

Hos den finare sorten saknas denna sura doft helt och hållet. Det är istället en mycket subtilare doft och smak som snarare påminner om ett mycket milt kamomillte. Nu är kamomill inte en favorit hos undertecknad. Så jag får nog ge dessa dyrgripar till blommor lite tid och eventuellt prova med lite honung.

Slutsatsen är alltså: Det är definitivt skillnad både utseende- och smakmässigt - men en skillnad som jag inte kan avgöra om jag uppskattar eller inte.

Till vänster: Krysantemum från matbutik, till höger: från In The Mood for Tea

Krysantemumte av matbutikskvalité

Krysantemum från In The Mood For Tea

Grått och gott

Egentligen slutade jag tycka om Earl Grey någonstans kring fjortis när jag slutade ha fyra sockerbitar i mitt te. Jag har sedan dess alltid klassat Earl Grey som "parfymte" och alltid varit tvungen att dricka med socker och mjölk för att ta bort udden av parfymen.

När jag igår äntligen lyckades besöka In the Mood for Tea tittade jag på deras lista med teer och tänkte: "Varför inte? Kvalité brukar ju märkas".

Jag inhandlade lite av vardera Earl Grey i deras sortiment: Pine Wood Smoked och South of the Clouds. Tror  att de kostar 108 kr/hg respektive 84 kr/hg (med reservation för min ihopblandning av dem på kvittot).

Pine Wood Smoked har som namnet antyder en rökig smak som kommer från Lapsang. South of the Clouds har en bas av Yunnan och är därmed mycket mildare. Det senare smakar just som ett mjukt te med citrus. Den beskrivna komplexiteten känner jag än så länge inte så mycket av, vilket skylles på mina fortfarande ej 100%-iga smaklökar. Med begränsade förutsättningar föredrar jag därför än så länge det rökiga teet. Bägge har en välbalanserad citrussmak även om det obrygda teet doftar väldigt starkt av bergamott. Slutsatsen är som jag misstänkte: Om man bara får dricka kvalité så är även Earl Grey gott! Dessa skulle i framtiden kunna bli fina söndagsfrukostteer.

Earl Grey Pinewood Smoked och South of the Clouds. Det är blåklint som dekoration i blandningen Soth of the Clouds.