Någon gång i mitten av 90-talet hade NK kaffe några specialerbjudanden för te. Så mamma köpte hem massor med olika teblandningar. Det var mitt första möte med gröna teblandningar. Dessa luktade himmelskt. Men jag blev väldigt besviken varje gång jag drack dem. Varför smakade de bara blaskigt och konstigt när de hade doftat så gott i burken?
Sedan gick teintresset lite i dvala. Men i 2004 i samband med en utlandsflytt och en flytt hemifrån började intresset igen. Eftersom jag kände mig så ensam brukade jag tröstdricka te. Allt blev mycket bättre efter en kopp te. Det bästa var Pickwicks mangote (finns inte att köpa i handeln i Sverige, men endast på caféer). Men likväl kunde jag aldrig förlika mig med teer som "grön och skön" och dess gelikar.
Av en ren tillfällighet gick jag för några veckor sedan förbi en nyöppnad tebutik: Tehuset Java. Gick in och såg Kusmi-teer. Dessa är ju så omskrivna i trendiga tidningar. Luktade på alla sorter och blev inte begeistrad. Blev rätt besviken faktiskt. Nåja, kanske blir bättre om man köper dem och provar? Så ut kom jag med 45 g spearmint green tea, 80 g Hojicha och 100 g St Petersburg. Av dessa var det egentligen bara Hojicha som jag tyckte om. Det måste ju finnas mer att ta reda på om detta Hojicha och var Kusmi verkligen det mest prisvärda alternativet?
Satte mig vid datorn och hittade en hel värld av teälskare av ej smaksatta teer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar