Mina Kusmi-teer

Haha, man kan ju fråga sig hur dum jag är egentligen. Jag köpte ju de två burkarna till vänster av Kusmi först (Hojicha och grönt te med mynta) tillsammans med St Petersburg i lösvikt. Tyckte att det gröna teet med mynta var för bedrövligt, medan St Petersburg varken var bättre eller sämre än Kobbs smaksatta teer. Men efter ca en vecka så går jag förbi Tehuset Java igen - och faller för Kusmis choklad och mint (luktar som After Eight). Det smakar då sannerligen INTE After Eight. Hojichan var god i alla fall. Undra vilken prisklass som Hojichan egentligen tillhör om det inte hade varit distribuerat av märket Kusmi med all "lull lull"? Men burkarna är fina i all fall!

Min teresa del 2

När jag väl upptäckte att det fanns en hel värld med teälskare som dricker teer utöver de vanliga smaksatta ville jag lära mig "allt" om det. Jag inhandlade två böcker på nätet: Från Sencha till lapsang av Petter Bjerke & Vernon Mauris och Kinas gröna guld - Grönt te av Charlotte Lesche. Just då var det kampanjpris för Lesches bok så den fick jag för 50 kr. Innan dessa böcker hade hunnit dyka upp hade jag hunnit springa en vända till In The Mood For Tea, Gröna teimporten och Stockholm Tea Centre. Jag hade dessutom hunnit med att skaffa mig en vattenkokare med reglerbar temperatur. Jajemän, när jag får en fix idé så går det undan!

Tillbaka till böckerna: Från Sencha till Lapsang tyckte jag var riktigt informativ och för en nybörjare är den rätt lagom omfattande att använda som uppslagsbok. Kinas gröna guld var trevlig läsning och gav inspiration - men inte direkt en bok som jag går tillbaka till, men 50 kr var den värd!

Min teresa del 1

Har alltid tyckt om att dricka te. I min familj har det aldrig förekommit starkare drycker än läsk och av varma drycker har det alltid bara förekommit te. Pulverkaffe har funnits längst ner i ett skåp - utifall någon gäst skulle vilja ha.

Någon gång i mitten av 90-talet hade NK kaffe några specialerbjudanden för te. Så mamma köpte hem massor med olika teblandningar. Det var mitt första möte med gröna teblandningar. Dessa luktade himmelskt. Men jag blev väldigt besviken varje gång jag drack dem. Varför smakade de bara blaskigt och konstigt när de hade doftat så gott i burken?

Sedan gick teintresset lite i dvala. Men i 2004 i samband med en utlandsflytt och en flytt hemifrån började intresset igen. Eftersom jag kände mig så ensam brukade jag tröstdricka te. Allt blev mycket bättre efter en kopp te. Det bästa var Pickwicks mangote (finns inte att köpa i handeln i Sverige, men endast på caféer). Men likväl kunde jag aldrig förlika mig med teer som "grön och skön" och dess gelikar.

Av en ren tillfällighet gick jag för några veckor sedan förbi en nyöppnad tebutik: Tehuset Java. Gick in och såg Kusmi-teer. Dessa är ju så omskrivna i trendiga tidningar. Luktade på alla sorter och blev inte begeistrad. Blev rätt besviken faktiskt. Nåja, kanske blir bättre om man köper dem och provar? Så ut kom jag med 45 g spearmint green tea, 80 g Hojicha och 100 g St Petersburg. Av dessa var det egentligen bara Hojicha som jag tyckte om. Det måste ju finnas mer att ta reda på om detta Hojicha och var Kusmi verkligen det mest prisvärda alternativet?

Satte mig vid datorn och hittade en hel värld av teälskare av ej smaksatta teer...

Försök till blogg

Hej! Hade tänkt att börja ett första inlägg på min blogg. Har precis påbörjat min resa i tedrickandets värld. Så jag tänkte att detta skulle bli en dagbok för de tesorter som jag provar.